I Mostar blev vänner fiender – och Balkankriget än mer komplicerat: Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent

Utrikeskrönikan

Utrikeskrönika 5 april 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Stockholm, fredag.
När man besöker Mostar i Bosnien hänförs man inte enbart av de gamla stadskvarteren, man erbjuds också möjligheten till större insikter - över hur komplicerat balkankriget var.
Och hur komplex freden blev.
I mångas ögon är Mostar kort och gott historien om en bro.
Det var nämligen i princip det enda som omvärlden visade av staden, den bombade bron i Mostar.
Men hur många är medvetna om hur stor förödelsen i denna Bosniska pärla egentligen var?
Moskeer och byggnader i ruiner. Tusentals döda människor.
”Kanske blev det för komplicerat, säger senare en bosnisk vän - när det till slut blev kroatiska granater som smulade sönder bron - och stan.
Från början var storyn ganska enkel, det fanns offer - stadens bosnjaker och kroater, och det fanns en fiende.
Det började med att serberna belägrade stan, men tvingades bort.
Då - blev plötsligt kroaterna angripare.
Inbördeskriget mellan två tydliga sidor, blev ett inbördeskrig i inbördeskriget. Gränserna mellan vän och fiende suddades ut.
Både i Mostar och i andra städer.
Att ge sig in och förklara blev invecklat.
Så i Mostar föll fokus på en bro - å en berättelse om stamkrig å förstörelsen av ett vackert, nästan 500 år gammalt arkitektoniskt mästerverk.
Grunden till många krig är ofta en maktkamp mellan stormakter och länder, inget nytt med det.
Människor hamnar på olika sidor, i olika läger.
Balkan har brunnit åtskilliga gånger genom historiens lopp, inbördeskrig till följd av världskonflikter.
För bosniernas del blev balkankriget komplicerat och grymt.
Men den fred som satte stopp för död och förstörelse, blev mer - en besvärjelse!
Omvärlden sa:
”Kriget... kan vi avsluta - men det kommer till ett pris. Hur vill ni ha det?
Under galgen blev det inget riktigt val.
Men det blev ett Daytonavtal.
En fred - ett avtal - som omöjliggör konsensus kring överhuvudtaget nånting alls.
Även om landet delas av bosnjaker, kroater och serber - så härskar politiska destruktiva krafter som omöjliggör ett enande av befolkningen.
Tills helt nyligen - 29 år efter freden - tvingades Mostars kommun hålla med två olika separata enheter för att att ta hand om sophämtningen, när kroater och bosnjaker bor i olika delar av stan.
Men samtidigt - bosnier från alla grupper stretar på, försöker få landet att fungera, trots svårigheterna.
Eller som Vanja, som lämnade Mostar i början av kriget, säger till mig:
Det finns en enorm potential i människorna här, i landet självt - men med bakbundna händer kan man åstadkomma - lite.
Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent
[e-mail]